Idag hade vi fotbollskupp i Halmstad. Jag var inte taggad för 5 öre när vi åkte dit, jag tänkte att det skulle gå precis som alla de andra gångerna.
Men sen när vi kollade på F14:s match så ville jag till slut bara in och kötta sönder. När vi väl skulle spela så var alla superduper taggade och matchen slutade med vinst till oss! Alla var
skitglada!
Nästa match var precis efter och ingen var särskillt fokuserad. Vi förlorade.
De följande 2 matcherna blev oavgjorda och det slutade med att vi faktiskt gick till kvartsfinal (ingen av oss förstod hur).
Kvartsfinalen spelade vi jättebra och när visselpipan ljöd att matchen var slut så stod det 2-2.
Det skulle avgöras med straffar! Emma, Blerina & jag skulle lägga.
De hade satt två mål och målvakten hade tagit Emmas skott, allt hängde alltså på mig. Vilken jävla press. Jag försökte att koncentrera mig på målet och sikta. Tankarna var ändå någon helt annan stans. Jag sköt.... jag såg hur bollen saaakta, sakta for mot målet. De två sekunderna kändes som timmar och jag bet ihop så hårt så att käkarna gjorde ont.
Jag missade..
Pappas kommentar efteråt "Men Ellinor! Du skulle ju sikta!!!"
Fy fan!
