När jag hoppade av bussen sen i Laholm så bara öste regnet ner och det blåste jättemycket. Jag gick och höll i min tunika så att den inte skulle blåsa upp och försökte täcka mitt ansikte så att inte sminket skulle smetas ut. Sen kom jag att tänka på låten singing in the rain och hur glad Gene Kelly var när han gick i regnet. Varför skulle jag bry mig så mycket? Så jag sträckte på nacken och gick léende hem i stället. Visst blev jag helt svart av mascara på mina kinder och visst blåste min tunika upp lite. Men vem bryr sig igentligen, jag var glad!
Ciao

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar